it's brighter now

onsdagen den 25/3 går jonas och jag och lägger oss vid 12 tiden, har inte kännt nåt speciellt underdagen, lite förvärkar från och till men inget mer än vanligt. när kl är ca halv ett går jag ner för att kissa och tror att jag ska ramla av toastolen för jag får en så j**la värk, tänker är det så här det ska kännas. Går och lägger mig igen men efter ca en halvtimma måste jag springa på toa igen och får ennu en vär. faan vad ont det gjorde.
jag går upp och säger till jonas att jag tror jag kommer få ringa in till förlossningen för jag har så ont och han svara jaha och så vänder han sig om :P kan inte ligga kvar i sängen utan går upp och tänker att jag ska klocka värkarna men hinner inte ens sätta mig vid kl innan jag känner det här går fan inte. så jag ringer in till förlossningen och dom säger att jag ska komma in, så jag går upp och väcker jonas och säger att vi måste åka in och precis när jag säger det så går mitt vatten. säger fan nu gick vattnet med, så jag springer ner till toan och tänker shit nu e det fan på riktigt. när jag är klar tänker jag varför kommer han inte upp så jag går upp och när jag kommer in i rummet så säger jonas, släck lampan när du går och lägger dig :P haha jag bara för fan vi ska åka in till förlossningen nu säger jag ju, han var nog lite borta plutten :P
får knappt på mig byxorna för det gör så ont men det går, så vi åker in och när vi är där så gör dom en ctg och ser att jag har värkar men jag är bara öppen 1,5cm. sen går vattnet ennu mer och dom bestämmer att jag ska få ligga kvar. första timmarna var jobbiga och värkarna kom med ca 30 sek mellanrum, så jag hann aldrig återhämta mig i mellan trots syrgasen. så vid 4:a tiden kommer läkaren och jag får eda, är då öppen 2cm. gud så jävla skönt det var, har aldrig vart med om något bättre, jag kunde äntligen slappna av, jag kände inget. det kändes verkligen som man var så jäkla full, fast det var inte obehagligt att det snurra lr nåt utan man mådde så himla bra :P vid 5 tiden åker jonas hem och hämtar våran väska och ringer runt lite för att berätta, jag har då nästan slocknat och sover skönt. vid 7 tiden kommer dom för att känna efter hur mycket jag öppnat mig och har då bara öppnat mig 5cm, så dom sätter värkstimulerande dropp, jag ringer sanna vid 8:a för att berätta att jag låg inne och prata lite det kändes skönt :)
redan vid 11 tiden har jag ööpnat mig 10cm och jag börjar känna att det trycker på där nere och det känns som man ska skita på sig :P dom säger att jag får inte trycka på, så då blir man ju livrädd när det verkligen trycker och det känns som man inte kan hålla sig. efter ett tag säger dom att det är okejj att jag trycker på men inte krystar, och jag var ganska skraj, även fast jonas var där. för det kändes verkligen som om att om jag trycker på nu så kommer ungen ploppa ut och det var ju ingen där, så det våga jag ju inte :P nu i efterhand vet jag ju att han hade ju inte ploppat ut men det kändes så :P
när kl var ca halv 1 så säger dom att det äntligen är dags att börja krysta och det var så skönt att äntligen få börja, vid den tidpunkten var jag ganska uppgive och det känndes som om det aldrig skulle hända nåt plus att jag då hade riktigt ont, låg mest och skrek i lustgasmasken :P så jag börja krysta och krysta tills jag verkligen trodde jag skulle dö :P men till slut kl 13,35 så kommer han, världens finaste guldklimp och det ögonblicket är oförglömligt.

just då när han bara gled ut, känslan av att det var över, tårarna bar spruta samtidigt som man skratta och så kolla jag på jonas och ser han gråta och skratta. usch jag blir tårögd bara jag tänker på just det ögonblicket :)

så 13 timmar allt som allt och ja jag kan faktiskt säga att det var för jävligt men gud vad värt det var, skulle inte tveka en sekund o göra om det bara för att få min kuldklimp :) tack så jätte mycket för alla gratulationer, ni är underbara.
kommer mer inlägg sen om familjelivet :)